Hej!
Nu var det läääängesen jag skrev något, och det är ju för tråkigt. Jag ska försöka skärpa till mig på den fronten, men kan inte lova att jag håller det jag lovar. 
Här kommer en liten uppdatering i en något stakande form, men alligevel…
Studierna går fint. Senaste tentamen: 10.
Hur går på den som kommer får tiden utvisa, men det känns väl okej, om än lite förvirrat just nu.
I helgen köpte jag en matta till mitt rum. Den ser ut så här:
För nån veckor sen köpte jag en lampa, den ser ut så här (rislampa, IKEA):
Nästa inköp känner jag borde vara gardiner. De jag har ääär så tråkiga, men ack så långa, färdigsydda och upphängda.
Jag äter ordentligt, se bara här:
Är inte färgkompositionen underbar så säg!
Aktuellt
I veckan fick jag ett brev från DR Licens om att ”min husstand i dag ikke betaler medielicens”. Reglerna för vem som ska betala medielicens i Danmark är inte nådiga! Jag innefattas kan jag väl börja med att säga. Har du en tv så ska du betala, så långt inga konstigheter. Har du en dator med internetanslutning (snabbare än 256 Kbit/s, vilket i princip innefattar alla idag) så ska du betala – här börjar man undra vad det är frågan om. Nu kommer det bästa; mobiltelefon med mediauppspelningsmöjligheter. TNS Gallup har gjort en undersökning som visar att ca. 99 % av alla danska hem ska betala. Tro fan det. Det latterliga, löjliga, tramsiga, urbotadumma är att den här avgiften, som ju i princip innefattar alla och inte tar hänsyn till vad man faktiskt utnyttjar för tjänster lika gärna skulle kunnat läggas på den redan höga skatten. Det finns säkert nån promille människor som inte utnyttjar vägnätet i Danmark, men likförbannat betalar de för det – på samma sätt kunde man väl göra här. Det kostar 1075 DKK i halvåret för en sån här medielicens. Jag tänker inte betala, och bara låta bli att öppna dörren för objudna gäster de gånger jag råkar vara hemma på dagtid, då jag antar att gorillorna de sänt ut för att press på licensfuskande studenter arbetar.
Jag vill ha ett jobb här i Odense känner jag. Det finns potential för att öka effektiviteten i läsandet och ha tid för ett sånt. Det är bara det att jag känner mig så språkligt handikappad. Det är inte det att jag inte kan ta mig fram med min danska – den ger mig bara inte den frihet jag vill ha och behöver i ett jobb som faktiskt kräver kontakt med människor på ett djupare plan än artighetsfraser. Jag tänker framför allt på om hur det skulle vara att jobba som styrkeinstruktör. Som instruktör måste du verkligen vara nyanserad i ditt språk för att få en totalt oerfaren tränande att förstår exakt hur de ska använda en maskin eller utföra en övning. Kanske är det något man lär sig på plats, när man väl står där, men jag känner mig inte alls bekväm med tanken på stå i en situation där någon faktiskt har betalt för att få en instruktion, och jag inte kan ge den på ett för mig själv, eller tränanden, tillfredsställande sätt. Jag måste helt enkelt prata mer danska i vardagen! Bli bättre. Sluta prata svenska för att jag kommer undan med det! Me det är så svårt… alla jag umgås med förstår ju svenska.
Inaktuellt
Godnatt.
Katter som ser ut som Hitler… vilken lysande idé! Och att det finns så många lookalikes därute, fantastiskt.
