Att delta i medicinska försök för att tjäna en extra hacka då och då är en realitet för flera tusen svenskar, särskilt ungdomar och studenter, och i synnerhet på universitetsorter, där forskarna som utför försöken finns.

Många är de föräldrar som uppmanat sina barn till försiktighet efter de skriverier som förekommit om avlidna försökspersoner, svåra men och försök som helt enkelt lyckats slinka igenom de etiska kommitéer och granskningar som finns, trots att de inte borde ha gjort det. Men hur farligt är det egentligen?

Kliniska försök
Det finns flera olika typer av försök, och att rakt av kalla det medicinska försök kan vara missvisande, då det i vissa fall inte alls rör sig om mediciner som ska prövas. Ett bättre namn kunde kanske vara kliniska försök. Det kan röra sig om grundforskning, i exempelvis dermatologi (läran om hud), som i fallet med ett just nu aktuellt forskningsprojekt här i Odense – irritantprojektet. Det kan röra sig om psykologiska tester;  perception, minne, etc.

Detta behöver naturligtvis inte innebära att det är ofarligt. Det är inte bara läkemedel som behöver vara farliga. Allt mindre beprövat medför en risk, som man försöker minimera, men som trots detta finns.

Det medicinska försöket
Det mest klassiska är dock ändå det som innehåller läkemedel av ett eller  annat slag; det är nämligen här pengarna finns. Läkemedelsbranchen är en gigantisk industri, med enorm omsättning (och vinst). Det är en branch som växer i styrka allt eftersom det görs nya naturvetenskapliga, främst biologiska, och i synnerhet genetiska, landvinningar. Här finns det ett ekonomiskt intresse bakom forskningen, och som vi alla känner till går mänskliga hänsyn inte alltid framför vinstpotential.

Egna erfarenheter
Jag har själv nyligen medverkat i ett försök. Beslutet att medverka handlade helt och hållet om riskanalys – är det värt det för de pengar jag får? I det här tillfället var det avgjort det; det var ett beprövat läkemedel, som ges till hundratusentals människor världen över, det var i en låg dos, och det var i få dagar. Dessutom var biverkningarna väldokumenterade, relativt milda (de som var vanligast förekommande) och snabbt övergående. Jag slapp smärtförsök, det gick att passa in i schemat, någorlunda, och timlönen blev hög nog för att det skulle vara lockande.

Som extra inkomstkälla för den stressade studenten utan möjlighet till ett extraknäck med fasta tider kan det vara ett alternativ. CSN är ju inte direkt frikostiga med pengarna, och man ska ju leva…

Summa summarum…
Precis som i alla delar av livet räcker sunt förnuft långt. Verkar ett försök vara förbundet med risker, så kan det mycket väl vara så, och man ska vara försiktig. Verkar det riskfritt, så ska man dubbelkolla medicinerna, kemikalierna eller vad det nu kan vara, en gång till, för att vara på den säkra sidan. Internet är ett utmärkt verktyg för detta.

Jag är på intet sätt en förespråkare för mediciner, utan medverkar, om jag gör det, av helt ekonomiska skäl. Man får göra sig lite moraliska övervägningar när man väljer sina försök – att hjälpa en ph.d.-studerande med ett grundforskningsprojekt kan man ju tycka känns bättre än att vara med i ett försök om en välfärdsmedicin som enbart finns till för att generera inkomster till läkemedelsföretaget som tagit fram den, för ett behov som uppkommit genom dåligt leverne (eller finfin marknadsföring).

Intressant?

Kan det vara sunt?

Anatomi 
Här lär vi oss i den här modulen hur rörelseapparaten är uppbyggd, och den består främst av skelett och muskler, men också av nerver och kärl. Undervisningen föregår normalt som så att vi har föreläsningar med genomgångar av de delar vi arbetar med just nu. Föreläsningarna följs sedan upp med timmar där vi övar med hjälp av frågor i övningshäften, som vi svarar på med hjälp av att kika och pilla på likdelar, plastmodeller, titta på röntgenbilder, fråga instruktorer och framför allt läsa i våra böcker…

Fysiologi
Fysiologi handlar om hur anatomin fungerar – i det här fallet är det musklerna, och deras uppbyggnad, funktion, energiomsättning osv. det handlar om. Här handlar det till exempel om vad som händer när en muskel drar ihop sig – tvärbrocyklus.

Biokemi 
Det här ämnet understöttar fysiologin – här lär vi oss citronsyracykeln (Krebs cyklus, TCA-cykeln… kärt barn har många namn, blä!) och allt annat som har med kroppens energiomsättning att göra. Massor av kemiska reaktioner och formler, inte speciellt spännande alls tycker jag.

Klinisk biomekanik
Klinisk biomekanik är vårt första egentliga kliniska ämne, om man ser bort ifrån den första hjälpen-kurs vi fick i modul 1. Att ett ämne är kliniskt betyder helt enkelt att det är något man använder i klinik, dvs. i verkliga livet. Det är inte en underbyggande vetenskap, utan något man faktiskt applicerar direkt. Klinisk biomekanik 1a, som kursen faktiskt heter, är en palpationskurs, där vi lär oss att märka skelett- och mjukdelsstrukturer över hela kroppen, samt en del annat smått och gott. Vi har väldigt få timmar schemalagda här, så det ska till riktigt mycket övning på ”fritiden”, riktigt mycket…

Teoretisk biomekanik
Teoretisk biomekanik handlar om hur biomekaniken fungerar i teorin, kort och gott. Det betyder att vi läser om hur exempelvis benvävnad/broskvävnad/muskelvävnad beter sig under olika förhållanden – påverkat av olika typer av krafter osv.

Kort och gott, jag har att göra. Det är hårt och slitsamt, men det ger mycket!

I lite drygt en vecka har jag vaknat och faktiskt varit rätt pigg, eller frisk som man säger här i Danmark. (Att vara frisk i svensk mening heter rask. Och är man rask på det svenska sättet så är man… hurtig. Men inte hurtig som på svenska – det vet jag inte vad det heter på danska.) Det gör en otrolig skillnad på min kropp och mitt humör – ett par grader mer, blå himmel och lite fågelkvitter. Förmodligen känner kroppen det på sätt som jag inte helt förstår – det är nog samma mekanism som står bakom fenomenet då man vaknar minuten innan klockan ringer.

Nästa vecka börjar eksamensläsningen inför min eksamen den 29:e. Vi får en opgave i sundhedspsykologi på måndagen den 26:e som ska vara inlämnad den 28:e, så eksamensläsningen måste vara lite effektivare lite tidigare den här gången. Men innan dess ska jag ha en avslappnande och hyggelig helg!

Om där är någon där hemma som faktiskt läser, så skriv en kommentar. Inga kommentarer = inga läsare = mindre motiverat att skriva.

Det var något helt annat än taekwondon som jag har erfarenhet av. I brazilian jiu-jitsu är det submission som gäller, dvs. att ta ner motståndaren och få denne till att ge sig med hjälp av diverse ondheter, typ ledlåsningar/-sträckningar, stranguleringar osv.

Vi kom till klubben en kvart före träningen skulle börja och stod och var lite vilsna och förvirrade en stund. Då där äntligen var någon som förbarmade sig över oss var vi på väg att hamna på judo-träningen istället. Det löste sig dock, och vi kom upp på 1. sal till jui-jitsun istället. Första timmen värmde vi upp och tränade teknik, sista halvtimmen var det sparring som gällde! Det är hårt – man blir trött trött, varm, svettig och lealös, snabbt.

Det var en liten grupp vilket är klart positivt. Träningen verkade bra och allsidig, och det var skoj.
MEN… träningstiderna är inte så bra. Tisdagar och torsdagar 20-21.30… krockar dessvärre med palpationsaftnar, och så kan jag inte ha det. Så det är inget jag kan fortsätta med, men så har jag i alla fall provat!

Ska hålla ögonen öppna efter annat spännande att pröva på. Skriver en rapport här då jag testat något nytt!

Andra bloggar om: träning, kampsport, jiu-jitsu, brazilian jiu-jitsu

The thing is att det faktiskt finns regler som säger att de inte får ”tvinga” oss att välja läroböcker, men eftersom vår lärobok är skriven av vår lärare i ämnet, så var det ju inte så mycket snack om saken när det var dags att köpa bok. Så här i efterhand kanske det visat sig vara mindre bra, då jag faktiskt håller med recensionsförfattaren om många av de brister boken har.

En annan sak är ju att de ofta är dåliga på att uppge vad det är för ämne vi ska ha satt oss in i till föreläsning/timme. Istället får vi veta vilka sidor vi ska ha läst i Severinsens bok. Detta gör ju hela processen med att välja bok själv väldigt komplicerad, då det förutsätter att åtminstone en av dina kamrater har den, så att du kan ta reda på vad det faktist är det rör sig om.

Usch. Och just nu tvingas jag vara kompis med den, för vi håller på att skriva ett arbete i just etik och vetenskapsteori. Usch igen.

Nu var det läääängesen jag skrev något, och det är ju för tråkigt. Jag ska försöka skärpa till mig på den fronten, men kan inte lova att jag håller det jag lovar.

Här kommer en liten uppdatering i en något stakande form, men alligevel…

Studierna går fint. Senaste tentamen: 10.
Hur går på den som kommer får tiden utvisa, men det känns väl okej, om än lite förvirrat just nu.

I helgen köpte jag en matta till mitt rum. Den ser ut så här:

För nån veckor sen köpte jag en lampa, den ser ut så här (rislampa, IKEA):

Nästa inköp känner jag borde vara gardiner. De jag har ääär så tråkiga, men ack så långa, färdigsydda och upphängda.

Jag äter ordentligt, se bara här:

Är inte färgkompositionen underbar så säg!

Aktuellt

I veckan fick jag ett brev från DR Licens om att ”min husstand i dag ikke betaler medielicens”. Reglerna för vem som ska betala medielicens i Danmark är inte nådiga! Jag innefattas kan jag väl börja med att säga. Har du en tv så ska du betala, så långt inga konstigheter. Har du en dator med internetanslutning (snabbare än 256 Kbit/s, vilket i princip innefattar alla idag) så ska du betala – här börjar man undra vad det är frågan om. Nu kommer det bästa; mobiltelefon med mediauppspelningsmöjligheter. TNS Gallup har gjort en undersökning som visar att ca. 99 % av alla danska hem ska betala. Tro fan det. Det latterliga, löjliga, tramsiga, urbotadumma är att den här avgiften, som ju i princip innefattar alla och inte tar hänsyn till vad man faktiskt utnyttjar för tjänster lika gärna skulle kunnat läggas på den redan höga skatten. Det finns säkert nån promille människor som inte utnyttjar vägnätet i Danmark, men likförbannat betalar de för det – på samma sätt kunde man väl göra här. Det kostar 1075 DKK i halvåret för en sån här medielicens. Jag tänker inte betala, och bara låta bli att öppna dörren för objudna gäster de gånger jag råkar vara hemma på dagtid, då jag antar att gorillorna de sänt ut för att press på licensfuskande studenter arbetar.

Jag vill ha ett jobb här i Odense känner jag. Det finns potential för att öka effektiviteten i läsandet och ha tid för ett sånt. Det är bara det att jag känner mig så språkligt handikappad. Det är inte det att jag inte kan ta mig fram med min danska – den ger mig bara inte den frihet jag vill ha och behöver i ett jobb som faktiskt kräver kontakt med människor på ett djupare plan än artighetsfraser. Jag tänker framför allt på om hur det skulle vara att jobba som styrkeinstruktör. Som instruktör måste du verkligen vara nyanserad i ditt språk för att få en totalt oerfaren tränande att förstår exakt hur de ska använda en maskin eller utföra en övning. Kanske är det något man lär sig på plats, när man väl står där, men jag känner mig inte alls bekväm med tanken på stå i en situation där någon faktiskt har betalt för att få en instruktion, och jag inte kan ge den på ett för mig själv, eller tränanden, tillfredsställande sätt. Jag måste helt enkelt prata mer danska i vardagen! Bli bättre. Sluta prata svenska för att jag kommer undan med det! Me det är så svårt… alla jag umgås med förstår ju svenska.

Inaktuellt

Godnatt.

Over and out!

Gör det tills du nästan känner ett fysiskt illamående då du ser boken.
Fortsätt lite till. Förhoppningsvis kommer eksamen häromkring.

Jag har spotprøve i histologi på torsdag. Histologi är ett ämne där man tittar på olika typer av celler och väv och strukturer i dessa i ljusmikroskop. Spotprøven går ut på att identifiera vävstyper, celltyper och strukturer.

På fredag har jag min skriftliga tenta. Här handlar det om utvecklingen från cell till individ. Embryologi och cellbiologi.

Nu ska jag sova. Och börja om! En dag till…

It is not birth, marriage, or death, but gastrulation, which is truly the most important time in your life.

- L. Wolpert.

Som studerande blir man alltid lite insnöad och utvecklar en humor som för folk utanför studiet är helt obegriplig. Ovanstående citat kommer från embryologin. Gastrulation, som upphovsmannen tycker är viktigare än födsel, giftemål och död kan man läsa om här; kort beskrivet handlar det om hur cellklumpen som blir till en människa utvecklas från ett enkelt cellager till en med fler, som senare ger upphov till det som så småningom blir kroppen med dess organ.

Så visst – det är viktigt.