De som överlevde och blev till oss så småningom var de som klarade sig bäst, survival of the fittest, helt enkelt.

En av de egenskaper som selekterades fram, och överlevde till våra dagar är just fight & flight-reaktionen på en stressor (något som stressar, typ).

Vid fara eller stark stress av annat slag, reagerar kroppen med att "koppla på" det sympatiska nervsystemet. Den här delen av det autonoma (självstyrda, dvs. utanför din kontroll) nervsystemet är den som står för allt som gör kroppen alert, kampklar, redo att slåss eller fly (fight or flight). Hjärtat slår fortare, blodet dirigeras om till muskler och bort från matsmältningsorgan, lungvävnaden vidgas för att underlätta andning, sinnena skärps med mera.

Hur lämpligt låter det här i en situation där du varken kan slåss eller fly?
En hårt driven kontorsslav kan varken slå chefen på käften, eller springa därifrån när han blir pålagd ännu en uppgift med alltför optimistisk deadline. En studerande är i samma situation, i värsta fall i många år.

Då man inte kan ge efter för varken impulsen att slåss eller fäkta skapas en uppdämd stress som i flera forskningsrapporter visat sig vara skadlig. Bland annat har man visat att fight & flight-responsen, då den inte är sammankopplad med muskelarbete, ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Vad så göra?

Hantera stressen, på det sätt du finner lämpligt; yoga, meditation, att-göra-listor, planläggning av tid eller vad som nu fungerar. Rationalisera (eller använd andra av Freuds försvarsmekanismer . Motionera – det har visat sig vara riktigt nyttigt i det här tillfället.

Forskare på Karolinska Institutet, tillsammans med personal från Astrid Lindgrens barnsjukhus, har nu visat att även (nyfödda) spädbarn uppvisar aktivitet i några av de neurala nätverk som förblir "på" när resten av oss sover.

Det här är en kanske inte helt oväntad upptäckt, då det skulle vara konstigt om där inte skedde något av det samma hos spädbarn. Ändå bekräftar det att stimuli i form av sång, tal, beröring (läs om massage på spädbarn på Touch Research Institute; intressant läsning!), vaggning och så vidare, bestämt har en utvecklande effekt på barnet.

Att delta i medicinska försök för att tjäna en extra hacka då och då är en realitet för flera tusen svenskar, särskilt ungdomar och studenter, och i synnerhet på universitetsorter, där forskarna som utför försöken finns.

Många är de föräldrar som uppmanat sina barn till försiktighet efter de skriverier som förekommit om avlidna försökspersoner, svåra men och försök som helt enkelt lyckats slinka igenom de etiska kommitéer och granskningar som finns, trots att de inte borde ha gjort det. Men hur farligt är det egentligen?

Kliniska försök
Det finns flera olika typer av försök, och att rakt av kalla det medicinska försök kan vara missvisande, då det i vissa fall inte alls rör sig om mediciner som ska prövas. Ett bättre namn kunde kanske vara kliniska försök. Det kan röra sig om grundforskning, i exempelvis dermatologi (läran om hud), som i fallet med ett just nu aktuellt forskningsprojekt här i Odense – irritantprojektet. Det kan röra sig om psykologiska tester;  perception, minne, etc.

Detta behöver naturligtvis inte innebära att det är ofarligt. Det är inte bara läkemedel som behöver vara farliga. Allt mindre beprövat medför en risk, som man försöker minimera, men som trots detta finns.

Det medicinska försöket
Det mest klassiska är dock ändå det som innehåller läkemedel av ett eller  annat slag; det är nämligen här pengarna finns. Läkemedelsbranchen är en gigantisk industri, med enorm omsättning (och vinst). Det är en branch som växer i styrka allt eftersom det görs nya naturvetenskapliga, främst biologiska, och i synnerhet genetiska, landvinningar. Här finns det ett ekonomiskt intresse bakom forskningen, och som vi alla känner till går mänskliga hänsyn inte alltid framför vinstpotential.

Egna erfarenheter
Jag har själv nyligen medverkat i ett försök. Beslutet att medverka handlade helt och hållet om riskanalys – är det värt det för de pengar jag får? I det här tillfället var det avgjort det; det var ett beprövat läkemedel, som ges till hundratusentals människor världen över, det var i en låg dos, och det var i få dagar. Dessutom var biverkningarna väldokumenterade, relativt milda (de som var vanligast förekommande) och snabbt övergående. Jag slapp smärtförsök, det gick att passa in i schemat, någorlunda, och timlönen blev hög nog för att det skulle vara lockande.

Som extra inkomstkälla för den stressade studenten utan möjlighet till ett extraknäck med fasta tider kan det vara ett alternativ. CSN är ju inte direkt frikostiga med pengarna, och man ska ju leva…

Summa summarum…
Precis som i alla delar av livet räcker sunt förnuft långt. Verkar ett försök vara förbundet med risker, så kan det mycket väl vara så, och man ska vara försiktig. Verkar det riskfritt, så ska man dubbelkolla medicinerna, kemikalierna eller vad det nu kan vara, en gång till, för att vara på den säkra sidan. Internet är ett utmärkt verktyg för detta.

Jag är på intet sätt en förespråkare för mediciner, utan medverkar, om jag gör det, av helt ekonomiska skäl. Man får göra sig lite moraliska övervägningar när man väljer sina försök – att hjälpa en ph.d.-studerande med ett grundforskningsprojekt kan man ju tycka känns bättre än att vara med i ett försök om en välfärdsmedicin som enbart finns till för att generera inkomster till läkemedelsföretaget som tagit fram den, för ett behov som uppkommit genom dåligt leverne (eller finfin marknadsföring).

Intressant?