I programmet Rosenberg på TV4, diskuterade man ikväll kring ämnet ”billig mat till varje pris” – ett högst aktuellt och viktigt sådant enligt mig.
Som diskutanter i studion satt Artur Granstedt, agronom och miljöforskare, Louise Ungerth, konsumentföreningen Stockholm, Thomas Svaton, vd för Svensk dagligvaruhandel och Ann-Christin Nykvist, före detta konsument- och jordbruksminister.
Vad är det egentligen för pris vi betalar för den billiga maten, den importerade maten (för det är ju faktiskt detta det rör sig om)? Ett billigt pris på plats i butiken ja, till den unga underbetalda tjejen i kassan, som suckande ringer efter hjälp då kön i kassan bara blir längre och längre.
Vi lever i en kapitalistisk värld, visst – och man har länge jobbat för att öppna upp för handel och riva handelsgränser. Konkurrens är nödvändigt, men någonstans måste där gå en gräns för vad producenter får lov att ta till för att dra ner priserna. Det är en fråga om moral.
Jag tror att oschyssta medel används – det är ingen fair fight. Att man i många länder kan producera så mycket billigare och effektivare att det kan utkonkurrera svenska motsvarigheter kan inte enbart bero på lägre lönekostnader – där måste finnas mer. På vilket sätt tar man hänsyn till miljön? På vilket sätt tar man ansvar igenom skatter som går tillbaka till miljöprojekt – koldioxidutsläpp, gifter, övergödning, massproduktion i sin allra vidrigaste form. Jag kanske är naiv, men jag tror att man i Sverige åtminstone har lagar och regler som förhindrar den värsta sortens rovexploaterande/-producerande.
Jag tycker inte det är värt det. Jag tycker inte att de där kronorna extra som man kan spara på mat fraktad över halva jordklotet är värda den förlust det innebär i form av miljö- och hälsokonsekvenser – för det ger konsekvenser!
Artur Granstedt pratade flera gånger uppgiven om hur Östersjön tar stryk. Trots att man satsar pengar på projekt för att minska övergödningen blir det värre. En liten skara medvetna konsumenter som köper ekologiskt odlade produkter kan inte bära den stora massan som inte gör det. Det är ingen hållbar utveckling, och det går hastigt utför, nu.
Ann-Christin Nykvist var under sin tid som minister pådrivande i frågan om att få in lågprisaktörer på den svenska marknaden. Hon försöker att slingra sig men tvingas ändå medge att det finns konsekvenser som hon inte riktigt räknat med…
Som ett litet inslag i programmet hade man med ett filmklipp med Carl-Jan Grankvist, där han pratar om hur man borde välja kvalitet framför kvantitet. Han säger något i stil med att man då man väljer mat som stimulerar sinnena äter mindre, och därmed inte behöver handla lika mycket. Varför har han alltid ett glas vin i handen? Och varför är han så rund, om han nu äter så lite?
Självklart är kvaliteten på maten viktig! Det pratas flera gånger i programmet om hur maten är på väg att bli en klassfråga. Ska det enbart vara höginkomsttagare förunnat att kunna köpa mat av bra kvalitet, sedan lågpriskedjor och lågprismärken i princip konkurrerat ut den?
Mjölk från Lidl, importerad från Tyskland, eller mjölk från Sverige, åtminstone i Skåne från en gård i just Skåne. Visst är kanske mjölken från Tyskland någon krona billigare, men å andra sidan är den transporterad långt, inte D-vitaminberikad, bidragande till ett dött jordbrukssverige…
Vad har handeln egentligen för ansvar? Det pratades en del om det i programmet, men Thomas Svanton gav så vitt jag uppfattade det aldrig sin syn på den här frågan. Jag tycker att de har ett väldigt ansvar, men jag är medveten om att de inte kommer att ta det så länge de inte blir tvingade till det. Vinstintressen kommer alltid att stå högst.
Det är upp till oss konsumenter att välja.
Andra bloggar om: rosenberg, mat, globalisering, lågpriskedjor, lidl, växthuseffekt, östersjön, miljö, jordbruk
På danska så betyder Alfons hallick. Detta får mig osökt att tänka på den lilla bleka pojken 
Att skriva tenta, eller eksamen som de kallar det här i Danmark, kan jämföras med att hoppa i det kalla vattnet då man är en riktigt badkruka. Först ägnar man väldigt mycket mer tid åt att stå och våndas över att man måste i (tentaläsningen), och så till slut är det oundvikligen dags. Plums ner i vattnet. Det är kallt och otrevligt, men varar inte så länge – sen kan man klättra upp och vara fri! (Att våndandet (läsningen) påverkar resultatet av själva badet är ju en annan femma…)