Calmoso på hemma-projekt-fronten

Det börjar bli lite spanskt stuk hos Herlins.

Nu menar jag inte att fru Herlin dansar Flamenco om kvällarna, att vi bara äter tapas eller så. Jag åsyftar snarare tempot i färdigställandet av de renoverings- och upprustningsprojekt vi drar igång. Detta kan numera liknas vid en utdragen siesta. Drivkraften att hålla tempot uppe saknas liksom. Jag önskar att Johnny och Mattias kunde dyka upp med hela Room Service teamet.

Vad beror då detta på?

Vi är väl alla lite extra trötta nu när höstmörkret har snott huvuddelen av dygnet. Efter jobb får man riktigt lyfta sig i kragen, annars blir inget gjort. Jag vill hinna med både vila, egen träning och att hålla lite ordning och reda runt omkring. Det blir liksom svårt att hinna med allt. Hårda prioriteringar vill till.

Föresten, på söndag får vi en timme extra. Kanske man skulle ta och tapetsera.

Terrängcykling

Igår cyklade vi (Kaj och jag) med ett gäng som startade från Genarp och fick en utökad och mycket trevlig runda i naturen på Romeleåsen. Det var redan planerat att haka på gruppen från Malmö Terrängcyklister som jag hittat via nätet. Efter att ha pratat med klubbens ansvarige för motionsgruppen fanns vi på plats kl 10 vid idrottsplatsen.

Församlingen delades upp på något underligt sätt och vi gled iväg i en grupp om 10 cyklister som var manade för en ”lagom” tur på 2-3 timmar. Uppvärmningsrunda på ett par kilometer, sen gav vi oss ut på slingan mot Romeleklint.

Det visade sig snabbt att det var en ”lagom” grupp (för oss) med tanke på deltagarnas kondition och ambition. Vi körde på i etapper samtidigt som det med jämna och lämpliga mellanrum väntades in, tills hela skaran var församlade.

Många av stigarna var välkända men det blev också en hel del nya och spännande sträckor. Sammantaget var det en positiv upplevelse att åka med ett större gäng där man träffar nya entusiaster, kan lära av varandra och utveckla tekniken (och förhoppningsvis också konditionen). Det blir fler gånger, helt klart.

Kanske man blir medlem i en cykelklubb på gamla dar – Inte omöjligt / högst troligt!

Andra bloggar om: , , , ,

Eksamensläsning

Hopp och hej från Odense! Det var ett tag sen jag skrev, och detta beror delvis på brist på inspiration. Finns det någon som läser? Skriv en kommentar då för sjutton.

Just nu är jag mitt uppe i tentaläsningen, på onsdag nästa vecka, den 1:e har vi vår första tenta, eller eksamen som det heter här i Danmark. Det är ganska stressande att inte riktigt veta vad som väntas av oss – trots att vi fått utspecificerat sidor och läromål (heter det så?!), så är det svårt att veta när det är första…

Jag ska lägga upp bilder på hur jag bor, men det känns bara inte som att jag är helt i ordning än, så det får bli senare. När jag har tid, ork och lust.

Som sagt, du som läser får gärna skriva en kommentar så att jag vet att du gör det. Det gäller alla inlägg.

Njut av hösten – en härlig årstid full av mörker, kyla, regn och förruttnelse.

/Christofer

Blodbussen

På blodbussen träffar man bara fina människor. Människor som är givmilda och stolta över att göra en samhällsinsats.

Personalen på blodbussen är snäll. Blodgivaren blir behandlad som en kunglighet. Ingen som jobbar på blodbussen är sur eller på dåligt humör, alla bara ler och frågar hur du mår, inte en gång, nej om och om igen. Du blir serverad dricka och får hjälp att sätta i det lilla sugröret i förpackningen.

Den fina blodgivaren som blev inskriven efter att jag själv blivit betjänad hade ett problem. Han kände ingen användning för Paus-checken som han fått vid förra besöket. Ville lämna tillbaka den till blodbussen eller skänka den till Cancerfonden. Detta var inget som personalen på blodbussen kunde hjälpa honom med.

På blodbussen jobbar bara loyala och pålitliga människor.

Lämna blod – Kliv in i detta paradis.

Efterårsferie och IKEA

Mitt första höstlov som studerande i Danmark, minsann. Det är inte många som ens haft ett sånt, och detta är bara mitt första.

Sitter hemma i Sverige och skriver nu. Är hemma och hälsar på familj och vänner. Och så ska det ordnas med lite ärenden. Det är i vilket fall som helst skönt att vara hemma, hemma hos mor och far, inte hemma hos mig. Det känns fortfarande lite konstigt… Jag kommer att behöva plugga en del, men det kan jag ju göra då de andra inte är hemma på dagarna.

I helgen kommer K hit och vi ska fixa med lite grejs till våra nya lyor. Detta är synonymt med att vi ska till IKEA. Hela min tillvaro är helt ikeifierad. Var man än vänder blicken i mitt kollegierum ser man en pryl från IKEA. Sängen, lådorna under den, skrivbordet, lamporna, fåtöljen, matbordet… I skåpen i koknischen finner man IKEA:s porslin och kastrull/stekjärn, och i burken på min diskbänk står matlagningsbestick; gissa var de är köpta?

Men jag gillar IKEA. De är svensk och helylle. De fixar shyssta prylar till shyssta priser i shyssta förpackningar.

I Odense finns förresten världens minsta IKEA. Och jag tror faktiskt att det är sant att det är världens minsta. Det ser ut som en strandshop – typ en sån där med ett par brassestolar stående utanför och med en spann och spade hängande från markisen. Då jag var där första gången (ja, jag har varit där mer än en gång, redan…) trodde jag inte det var sant. Tigerbutiken inne i centrum är större.

Andra bloggar om: , , ,

Datordepression

Det verkar som att min trotjänare har gått in i någon form av manodepressivt tillstånd. Ena stunden fungerar den perfekt, nästa stund hänger den sig till synes helt utan anledning, och det är varje gång i något nytt sammanhang. Idag gick det inte ens att starta den ett par gånger, men så plötsligt fungerade det igen. Vad göra?

Jag tror inte det är något virus, någon mask, eller något spyware/malware, för jag har kört virusscanningar och antispywareprogram, och de hittar minsann inga problem med datorn.

Kanske är det helt enkelt så att det är dags att överge skutan snart. Skaffa mig något nyare, fungerande.

Nu när K suttit och tittat på laptops till sig, så blir jag onekligen väldigt sugen. Det finns så många fräcka, kompetenta modeller, som har betydligt bättre prestanda än den stationära jag har idag. Bl a har Zepto ett par riktigt fina, kompetenta saker, som jag skulle vilja kika lite närmare på (6214 och 6614). Då man sitter och kämpar för att få Windows att fungera som det ska är det ju inte utan att man sneglar på de läckra MacBook:arna heller. Men vågar jag ta steget över till Mac? Risken för att jag kommer ångra mig känns stor. Har dock läst en hel del som får mig att överväga det på sistone… (exempelvis det här inlägget och det här av Johan Sundkvist, ”switcher”)

Jag får väl se när K fått sin knädator, jag tänkt över det lite till, och evaluerat de ekonomiska effekterna :)

Det är inte en fråga om om, utan en fråga om förr eller senare, och modell.

Andra bloggar om: , , , ,